Att vara snäll mot mig själv, var ett främmande koncept för mig, tills för några år sedan bara. Under hela min uppväxt och i livet så hade jag inte stannat upp och frågat mig själv vad det är som jag behöver just nu. Tanken hade aldrig slagit mig. Jag satte andras välmående så långt före mina egna behov. Så när jag för första gången fick frågan: vad gör du när du vill vara snäll mot dig själv? så stannade hela mitt liv upp, jag blev så ställd, jag hade ingen aning om vad det skulle kunna vara. Vad i hela fridens namn tycker jag om? Vad är det som gör mig gott? Vad mår jag bra av? Det var som att frågan var en detonator som gjorde att jag imploderade. När det kommer upp saker i mitt liv som jag har svårt att förstå, så frågar jag mina nära och kära vad de skulle göra i samma situation. På det sättet får jag se andras perspektiv.
Så jag gjorde så att jag ställde frågan till flera olika personer och fick flera olika svar. Det var väldigt intressant att höra hur de andra tänker. En sa: jag reser, en annan sa: jag sätter mig ner, en sa: jag spelar musik, och en annan sa: jag läser en bok. Men frågan kvarstod olöst för min del. Om jag vill vara snäll mot andra, så vet jag precis vad jag ska göra. Jag har tränat min hjärna att lägga märke till vad andra gillar och inte gillar. Det gör att jag är ganska bra på att komma på bra, fina, och roliga presenter till människor jag känner och tycker om.
Men när det kom till mig själv, så stod jag handfallen. Men grejen är den, att om jag börjar tänka på saker som jag tycker om, så tycker jag om den känslan jag får. Det är lite som att öppna en present. Och jag tycker om att öppna presenter. Se där, jag hittade en sak som jag gillar! När jag börjar rota i mitt inre för att hitta godbitarna, så mår jag redan bättre.
Jag älskar att sitta vid vatten.
Jag trivs och frodas när jag har personer runt mig som jag tycker om. Jag älskar att baka. Jag tycker bäst om vintern och julen, även fast jag fryser och är ateist. Så om jag firar jul vid vatten, med de jag älskar och jag får baka, så är jag i mitt egna Nirvana.
Jag tycker om de små sakerna i livet. Som en otroligt vacker snöflinga på vanten som gnistrar i solskenet. Eller att få känna doften av nybakade bullar. Eller att känna en tumlad sten i händerna som är så hård och så mjuk på samma gång. Eller att plocka bort ett löst hårstrå från min systersons jacka, utan att han märker det.
Det kallas för glimmers. Glimmers är motsatsen till triggers, och när man börjar leta efter glimmers i sitt liv så fokuserar man på dem och finner ännu fler. Det är något som är viktigt för mig och jag mår bra när jag letar efter glimmers. Det är som att hitta små presenter överallt. Det finns så många glimmers kvar att uppleva. Därför vill jag fortsätta leva.