Här sitter jag och klappar vår katt, klockan är snart åtta på kvällen. Ute regnar det och är riktigt ruggigt, för att vara mitt i sommaren. Tänk om man kunde ta flyget till Paris ikväll, och ta in på ett hotell. Vakna, omgiven av vita, mjuka lakan och fluffiga kuddar. Känna solstrålarna som just kommit över hustaken och som värmer mig där jag ligger i sängen. Det skulle jag ta som en inbjudan att gå ut och möta dagen i Paris! Jag slänger på mig morgonrocken, ringer rumsservice och ber om en café au lait och en croissant med choklad i mitten. När min beställning är mottagen så tar jag mig en snabb dusch, jag vill inte missa en sekund av den här dagen. Sedan knackar en kille på med kaffet som doftar underbart och jag sätter tänderna i croissanten innan jag ens har tackat och stängt dörren. Sedan kom jag på att man kanske ska ge dricks, men han får det nästa gång, tänker jag. Han verkade ändå inte så ivrig, eftersom han gäspade stort när jag öppnade dörren.
Croissanten är frasig och fortfarande varm från ugnen. Chokladen smälter i munnen och jag ler. Jag tar några steg ut på den lilla balkongen som vetter ut mot en gränd och sätter mig i solen. När jag tittar ner på gränden så ser jag bara en väldigt lurvig hund som går lös och en gammal dam som sitter på en stol och virkar strax utanför en dörr. Jag äter upp varenda smula från croissanten och dricker upp det goda kaffet. Jag går in igen och sätter på mig lätta sommarkläder och en stråhatt som jag köpte på flygplatsen. Nu är jag redo att gå ut. Jag hälsar glatt på kvinnan i receptionen när jag går förbi. Hon tittar bara på mig och ser ut som att jag just har förolämpat henne. Men jag låter henne inte förstöra min dag. Av doften att döma så ligger det ett bageri nära hotellet. Jag går dit och köper en baguette som jag tar med mig till lunch. Jag blir väldigt sugen på att köpa något mer bakverk när jag ser alla godsakerna som finns. Men det får bli en annan gång.
Jag går ut på gatan igen, och mot mig kommer den lurviga hunden springande. Han måste ha förstått att jag köpt något ätbart, för han sätter sig fint och tittar på mig med stora mörka ögon. Han får en bit av brödet, och han verkar nöjd med det. Jag tänker att i Paris finns det inga giriga hundar! Jag hör röster längre ner på gatan och bestämmer mig för att gå dit. Några gamla män spelar boule på en avsedd sandplätt på en bakgård. Jag ställer mig och tittar en stund. De är verkligen duktiga. Jag tycker att de borde ställa upp i en tävling. Men å andra sidan så kanske alla är lika bra på boule i Frankrike.
Jag fortsätter nerför gatan och kommer till en lummig liten park. Jag tänker att det skulle vara skönt att sätta sig en stund under de skuggande trädkronorna. Det är redan mycket varmt i luften, så jag tar av mig skorna och slår mig ner i gräset. Det är så skönt att sitta där och bara känna den ljumma vinden i ansiktet, så jag somnar nästan. Men jag väcks snart ur mina drömmar när jag hör hur min man kommer in utifrån och klagar på hur blöt och kall man blir i regnet.
Men ingenting är omöjligt, en dag kommer jag nog till Paris. Keep on dreaming! Jag går till chefen imorgon bitti!